Med EU:s nya jordlag kan jord behöva pass för att förflyttas

Bilden är ett montage.

2023 kommer EU att föreslå en ny lag för en bättre jordhälsa. Yvonne Ohlsson, som arbetar på SGI med frågor kring förorenad mark, berättar om vad den nya jordlagen kan innebära.

Yvonne Ohlsson är forskare och forskningssamordnare på Statens geotekniska institut, SGI. Hon deltar bland annat i det europeiska nätverket för frågor om förorenad mark, Common Forum on Contaminated Land, som består av bland annat beslutsfattare och miljömyndigheter i EU:s medlemsländer. Genom sitt arbete har hon på flera sätt kommit i kontakt med arbetet kring EU:s kommande jordlag.

– Det finns redan EU-lagar kring luft och vatten och nu tycker man att det behövs en även för jord. I dag kan cirka 70 procent av jordarna i EU inte ge de ekosystemtjänster som vi är i behov av. Syftet med den nya lagen är att alla medlemsländer i EU ska jobba med att vända trenden med jordförsämring. Målsättningen är att vi – och framtida generationer – ska ha frisk och giftfri jord och mark, att odla i och bo på. Den behöver också ge förutsättningar för en biologisk mångfald, säger Yvonne Ohlsson. 

Yvonne Ohlsson, forskningssamordnare på SGI.

Kan du ge exempel på vad lagen skulle kunna innebära?

– En av de åtgärder som diskuteras är införande av så kallade jordpass, även om det är oklart om det kommer bli en del av lagen. Ett pass för jord innebär att uppgrävd jord ska kunna spåras, så att den kan återanvändas säkert. Idag grävs mycket jord upp och läggs på deponi. Kan den återanvändas är det bättre, men då behövs kontroll av innehåll och vart jorden tar vägen. Passen är tänka att bidra till detta. Med förbättrad spårbarhet kan kanske återanvändningen öka, utan att vi riskerar att skapa en diffus spridning av föroreningar över Sverige och Europa, säger Yvonne Ohlsson.

EU har tidigare föreslagit ett markdirektiv som inte gick igenom. Varför skulle detta tas emot bättre?

– I EU tror man att det finns ett bättre diskussionsläge nu. Det är påtagligt för medlemsländerna att mark är en viktig och hotad resurs, inte minst för matförsörj-ningen. Den här gången har man också öppnat upp för att medlemsländerna får mål att följa, men att länderna ges större frihet att bestämma hur de ska nå målen.