Lynnig lera gör arbetet mot jordskred svårt

I ett 40-tal områden längs Göta älv undersöker SGI risken för jordskred. I centrum för dessa utredningar finns leran. För att få kunskap om dess risk att skreda passerar den en rad hårda tester, bland annat på SGI:s laboratorium i Linköping.

Mäktig, kvick och högsensitiv. Det är några av orden geotekniker använder för att beskriva leran i Göta älvdalen. Göta älvdalen är en av de platser i Sverige där risken för jordskred är som störst och Statens geotekniska institut, SGI, har bedömt att det på 165 platser längs älven finns risk för skred.

När SGI:s geotekniker Jimmy Aradi beskriver leran i Göta älvdalen väljer han ordet känslig.

– Om leran störs på något sätt, exempelvis genom byggen, finns det risk för att skred kan utlösas. Den är väldigt känslig för störningar, säger Jimmy Aradi, som arbetar på SGI:s kontor i Göteborg.

För att lära känna leran och dess egenskaper tar man prover ur jorden. Jimmy har precis skickat iväg 90 jordprover från Göta älvdalen till SGI:s laboratorium i Linköping.

Till SGI:s geolab kommer hundratals jordprover varje år. Men det är sällan man får in prover från Göta älvdalen.

– Normalt sett skickar vi inte den känsliga leran så långt. För att skicka den i bil över landet måste den förvaras i en stötdämpad låda, som placeras på skumgummi. Temperaturen ska helst hållas på åtta grader, som det är i jorden, säger Jimmy.

När leran når Fredrik Burman, teknisk ledare på laboratoriet i Linköping, packas de små runda cylindrarna med lera försiktigt upp. Men när testerna väl drar igång är det slut med silkesvantarna – i laboratoriet ska leran utsättas för en rad hårda tester.

Rikard Kalén med en bit lera från Göta älvdalen.

Fredrik Burman går längs den långa korridoren och öppnar dörren till ett ljust litet rum.Där sitter laboratorieteknikerna Rikard Kalén och Ola Antehag. På bänken framför dem ligger lite av leran från Götaälvdalen.

– Här gör vi en undersökning där vi klassificerar leran utefter vad den har för geotekniska egenskaper, förklarar Fredrik.

Nere i källaren finns laboratoriets tekniska utrustning. Flera av mätinstrumenten här nere har Fredrik och hans kollegor själva byggt. Med hjälp av dem testas lerans hållfasthet, sensitivitet och deformationsegenskaper.

Lerans väg genom olika tester är vad Fredrik kallar ”en utdragen process”.

– Våra lokaler är ligger granne med ett annat labb. Där testar man vad som händer vid en krock. Vårt labb är lite lugnare än så, skrattar han. 

Det må vara sant att det varken pangar eller smäller i SGI:s labb. Men stora krafter är ändå i omlopp. Syftet med det som görs i labbet är också av stor vikt – att få kunskaper som gör att man kan förhindra olyckor.

Efter ungefär en vecka har leran passerat de nödvändiga testerna. Resultatet hamnar hos Jimmy i Göteborg.

– Nu vet vi att leran i det här området är väldigt känslig för störningar. För att en lera ska definieras som kvicklera tittar man bland annat på sensitiviteten, som ska vara större än 50. Här ser vi att den är så hög som 500, säger han.

För Jimmy och hans kollegor som arbetar med skredrisken längs Göta älv, innebär kunskapen om leran att de så småningom kan beräkna hur stor sannolikheten är ett det sker att skred i området.

– Om skredrisken tillräckligt liten så avslutar vi utredningen. Är den oacceptabelt hög funderar vi över vilken åtgärd som skulle kunna motverka skred i just det området, säger Jimmy.

Och de lerprov som tidigare rest så långt och behandlats så varligt, vad händer med dem?

– Leran sparas normalt i kylrum, ifall kompletteringar skulle behövas. Men efter sex månader blir leran så uttorkad att de tekniska egenskaperna inte är representativa för området längre. Då slängs den, säger Jimmy.

---

---